Mot toppen alla höjdrädda

Text: Karin Wallén Foto: Martin Olson

Den ser ut som en tolv meter hög glassbomb. Eller som en ljusstake som svämmat över av stelnat stearin. I alla fall om fantasin får bestämma.
På sommaren rinner det vatten nerför den här bergsväggen, i ett ständigt skvalande. Men när kylan slagit till ordentligt framåt senhösten och vintern blir allt stilla. Vattnet fryser till is, som byggs på och blir större. Någon gång i början av december är den redo – för isklättring!
– Det går att klättra på all is, även tunn. Isen förändras hela tiden över vintern när temperaturen växlar. Den tinar på ett ställe, och växer på ett annat. Så varje gång man kommer hit är den lite annorlunda, säger Peter Bäckström.
Han brukar isklättra med Malungs klätterklubb, men är också scoutledare. Just i dag är det premiär för Malung-Sälens scoutkår på isväggen.

Gänget som nu går längs den upptrampade stigen i skogen tillhör Sälen-delen av scoutkåren. Bara en av dem har testat isklättring förut. Så det är mycket pirr i magen när scouterna ser isen torna upp sig framför dem i skogen.
– Det här blir spännande, säger Molly, som är äventyrare.
– Jag är livrädd. Jag vill inte ramla, säger hennes kompis Siri.
Hon blir snabbt lugnad av Mattias Juninger, som är scoutledare i Sälen och isklättrare.
– Den som tappar fästet kommer inte att ramla ner, försäkrar han.

DEN SOM KLÄTTRAR har nämligen ett rep fäst i sin sele. Repet sitter fast uppe på klippans topp och kallas för topprep. Nere på marken står sen en kunnig person och säkrar repets andra ände. Då kan den som klättrar bara falla någon decimeter, sen tar det stopp. Men först ska utrustningen på: slalompjäxor, stegjärn, sele och hjälm. Det finns en risk för att is lossnar och trillar ner och då vill man inte få det rakt i huvudet. Det är knepigt att få på sig slalompjäxorna om man inte är van. Och att sätta på stegjärn utanpå pjäxorna är ännu trixigare.
Scouterna får hjälp av ledarna Mattias och Peter, och scoutpappan Rod Reyes. De turas om att stå på knä i snön och dra åt remmar, och se till att allt sitter som det ska.
– De här ska du slå in i isen så att de fastnar, säger Peter och visar isyxorna för scouten Axel, som ska klättra först.

DEN SOM KLÄTTRAR ska hålla en yxa i varje hand, så att skaften blir som handtag.
– Slå in dem i isen ovanför huvudet, ganska nära varandra. Fötterna kan du ha lite längre isär så att du får bättre balans. Du ska se ut som ett upp och nervänt y, säger Peter och knyter fast repet i selen.
– Det ser läskigt ut, säger Axel och spanar upp mot den blåaktiga isen.
Sedan klättrar han lugnt och metodiskt, som om han aldrig har gjort annat.
Peter påminner om det viktigaste:
– Flytta aldrig en fot och en hand samtidigt. Ha kvar tre punkter i isen när du flyttar något, säger han nerifrån marken.
Axel klättrar flera meter upp. Men när han kommer till en plats där isen buktar ut blir det lite för krångligt att ta sig vidare. Då tar han loss isyxorna och lutar sig tillbaka i selen, så att han kan firas ner av Peter.

PÅ DEN BRANTARE delen av isen kämpar Hugo med fästet. Det är svårt på blankisen.
– Yxan fastnade ibland och det blev lite kallt om fötterna, säger han när han kommit ner.
Han dricker lite varm choklad och får ny kraft.
– Jag provar gärna igen!
Den här gången testar han en lite lättare bit och det går bättre. När han får in fötterna rakt i isen kan han stå stadigt. Och isyxorna håller. Han spricker upp i ett leende. Alla sex scouter som är med lyckas klättra några meter uppför isväggen. Det går bättre än de trodde. Olli, som gjort det här flera gånger förut, har fått in tekniken och kommer ända upp.
– Det är jättekul! Man måste vara koncentrerad. När man sätter i yxan måste man göra det ordentligt, säger han.
Siri säger att hon är höjdrädd, men klättrar ändå några meter upp på isväggen. Hon hackar och kämpar. När hon stannar till och tittar ut blir det lite läskigt. När hon kommer ner igen tar hon fram mobilen och skriver i familjechatten. Det kommer hjärtan och pepp tillbaka.
– Det var kul! Jag kan tänka mig att testa igen.
Hon är nästan lite förvånad över att det gick så bra.
– Egentligen är man ju inte rädd för höjden. Man är ju rädd för att ramla, filosoferar Hugo.
Sedan bryter ett snöbollskrig ut. Det är ju så svårt att låta bli, när hela skogen är vit.

NÄR DU KLÄTTRAR sparkar du in stegjärnen i isväggen och slår in ishackorna ovanför huvudet. Sen förflyttar du dig uppåt genom att lossa en ishacka i taget och slå i den högre upp, och följa efter med fötterna.
Flytta bara en fot eller en ishacka i taget. Flytta aldrig en fot och en ishacka samtidigt, för då kan du tappa balansen.
Stegjärnen och ishackorna måste slås rakt in i isen så att de inte hamnar på snedden. Känn efter att det håller innan du lägger på belastning och tar nästa steg.

✿ Slalompjäxor eller ”storskor” som det går att fästa stegjärn på.
✿ Isyxa
✿ Sele
✿ Rep
✿ Stegjärn
✿ Hjälm

ISKLÄTTRING SKER på vattenfall som frusit till is. Sälenscouterna klättrade i byn Högsätra utanför Sälen. Här är några andra bra klätterställen:

I Norge finns mycket isklättring, till exempel i Rjukan ett par timmar väster om Oslo.