Hur mysigt är det?

Text: Catarina Schlager Foto: Emil Malmborg

Det regnar och är mörkt ute i skånska Lund. Brrr, vilket ruskväder! Men det hindrar inte äventyrarscouterna Alva, Alvin, Elsa, Isak och Julia från Scoutkåren Finn att ge sig ut och testa ett gäng nya lyktor. De har med sig fyra lyktor som är ganska lika den traditionella stormlyktan i utformningen, men som lyser med ledbelysning. Dessa dyker upp mer och mer hos olika friluftsleverantörer, så Testpatrullen vill ta reda på hur bra de är. Och framför allt om de kan ersätta en fotogenlyktas mysig sken.
Testet börjar inne i den torra, varma scoutlokalen. Varje lykta mäts och vägs, tänds och släcks, ändras i ljusstyrka och provhängs på väggen. Vad finns det för roliga finesser på var och en?

BREDVID STÅR scoutkårens gamla fotogenlyktor tända att jämföra med.
– Det här är samma märke som den där fotogenlyktan, säger en av testarna när första lyktan synas ordentligt.
Ja, det stämmer. Lyktan Feuerhand visar sig vara väldigt lik kårens egna lyktor i designen. Men när scouterna tänder ledlyktan syns skillnaden. Ljuset är lite kallare och vitare än den vanliga brinnande lågan. Och det rör sig inte alls på samma sätt som en eldsflamma gör.
Men det finns en viktig likhet. Även på den batteridrivna lyktan kan locket lyftas och glaset bytas ut. Scouterna har med sig ett frostat glas som de testar med (det går att köpa till separat). Testpatrullen byter snabbt ut det klara glaset till det frostade och lyktan blir med en gång mycket mysigare.
– Den här ser verkligen ut som en traditionell lykta, säger Elsa och håller upp den.
– Den här också, men ljuset är mer spretigt, menar Julia och lyfter upp den andra lyktan.

LED STORM LANTERN liknar också en traditionell lykta, men här går det inte att öppna för att byta glaset. Lysdioderna sitter utspridda i botten och lyser upp mot en spetsig reflektor. Det blir ett ganska skarpt sken.
– Jag tycker det är bra att det inte är så centrerat ljus i den, inflikar Isak och testar dimfunktionen som funkar fint.

DEN TREDJE LYKTAN skiljer sig lite i utseende. Den heter Olight Olantern Classic, är mindre och grön med svarta detaljer. Enligt hela Testpatrullen är den väldigt tung. Men den har två olika ljuskällor så den kan både dimmas i en varmare gul ton och i en starkare vit. På så vis kan ljuset anpassas ganska mycket.
– Den är gullig, men tung och lite klumpig. Och så tycker jag den har för stor hatt som tar ljuset, menar Alva.
Handtaget är inte så stort det heller, så när Testpatrullen försöker hänga den på en krok på väggen hamnar den väldigt konstigt och ljuset lyser uppåt och neråt.
– Den ger ändå ett bra ljus, men den är för gullig och kanske lite mer en finlykta, säger Elsa och gungar vägande den tunga lyktan ett tag.

DEN FJÄRDE LYKTAN är utrustad med solcell, USB-laddarsladd, batterier och vev. Från den här går det att ladda upp sin mobil, så det här känns som en riktig överlevnadslykta. De övriga tre har gått att dimma med en liten ratt. Den här har endast en knapp i tre lägen – av, på med halva ljusstyrkan eller på med alla 36 ljusdioder.
– Den har ungefär samma höjd som en fotogenlykta, men det är allt, konstaterar Alvin när han ska jämföra den med fotogenlyktan.
Lyktan som heter Sunwind Star har många finesser och det upptäcker testarna efterhand. Handtaget är inte så väldigt stort, men Isak ser att det finns en krok att fälla ut ur det. Plötsligt blir den väldigt lätt att hänga upp här och där. Den är också snabb att tända och ger mycket ljus. Men så kommer det till mysfaktorn. Det blåvita ljuset som inte är dimbart uppskattas inte av någon av testarna.

TESTPATRULLEN TAR PÅ sig regnkläder och ger sig ut i de gamla kvarten i Lund. Här är gatubelysningen ganska svag och det går att sätta ut ett kortare ljusspår. Testpatrullen funderar på vilken av lyktorna som är mysigast att följa. De funderar samtidigt på om det går att lösa ett chiffer vid var och en av dem. De rusar även i väg cirka 20 meter från lyktorna som står på rad för att se vilka lyktor som syns bra på långt avstånd. Ibland behövs lyktor för att kunna visa vägen en mörk lägernatt. Det kan exempelvis vara bra att ha en klart lysande toalykta som visar vägen om någon måste springa dit i mörkret.
– Ledlyktorna syns riktigt bra, konstaterar Julia och får medhåll av hela Testpatrullen.
Det är när de står där som de ser hur annorlunda en fotogenlyktas låga blir jämfört med led-belysningen. Lågan rör sig ständigt, medan ledlyktornas ljus är helt stilla.

REGNET SMATTRAR ner i kullstensgatan, men det verkar alla lyktor klara utan problem. Scouterna tar två lyktor var med sig och funderar på hur de är att bära med sig. Här väger storleken på lyktornas handtag in och hur tunga de är. De med störts handtag gillas mest. Testpatrullen funderar på om de även packas ner i ryggsäcken lätt, eftersom de inte fylls med fotogen. Då blir på en gång den mindre lyktan mer intressant.
Väl tillbaka inne i den torra scoutlokalen, är det dags för det sista och viktigaste testen den här kvällen. Ger ledlyktorna bra mysstämning när det är dags för fika? Taklamporna släcks och alla lyktor dimmas till önskad styrka. Ganska direkt släcks dock även Sunwind Star med det blåvita skenet.
– Nä, det är faktiskt för vitt ljus som inte ger någon lyktkänsla, säger Isak.
Testpatrullen resonerar kring om de skulle kunna tänka sig att byta ut alla kårens fotogenlyktor mot någon av testlyktorna. För mysfaktorns skull föredrar alla en fotogenlampa, men några av dem kan tänka sig att den första skulle fungera fint, den från Feuerhand. Om det är det frostade glaset på.